Kronoskogens fornlämningar

På åsryggen där Kronoskogen växer idag finns många historiska spår av människors aktivitet.

Kronoskogens gravfält och stensättningar

I norra delen av Kronoskogens naturreservat uppe på byaåsbacken finner ni resterna av ett ganska okänt gravfält som härstammar från yngre järnålder, ca 400–1050 e.Kr. Gravfält som är högt belägna liksom det här signalerade under järnåldern status och makt. Under järnåldern såg landskapet annorlunda ut och byaåsbacken var inte beklädd med träd i den omfattning som den är idag. Därför kunde man nere ifrån Ramsåsa, som är byn med närmast anknytning till gravfältet, blicka upp mot byaåsbacken och se alla gravformationerna uppenbara sig mot himmeln.

En begravningsceremoni under yngre järnåldern gick till genom att ett gravbål byggdes upp av ved. Ovanpå lades den döde med dess personliga tillhörigheter som kunde vara smycken, kläder eller till och med ett husdjur. Därefter tändes bålet och när det brunnit färdigt begravdes den döde i en gravhög eller i en grav markerad med en rest sten. Mäktiga stormäns gravar kunde smyckas ut i större formationer som till exempel en skeppssättning eftersom de större formationerna symboliserade makt och status.

Gravfältet består idag utav sammanlagt fem synliga fornlämningar. Dessa utgörs utav en gravhög, ett tiotal s.k. ”kämpagravar”, en del utav en domarring, en rest sten s.k. bautasten samt rester av en skeppssättning. Ursprungligen har gravfältet troligen varit betydligt mer omfattande än det man ser idag men under årens gång har stenar flyttats eller övertorvats och är därför inte längre synliga idag.

Gravhögen

Gravhögen yttrar sig genom en mjuk upphöjning i det annars ganska flacka området i den södra delen av gravfältet. Den kan vara ganska svår att upptäcka eftersom den upplevs som en naturlig kulle. Gravhögen är åtta meter i diameter och en meter hög. Gravhögar återfinns i dagens landskap i olika storlekar. Just den här gravhögen anses vara en liten gravhög och det är därför troligt att det är en ”vanlig” grav. De större gravhögarna kallas ibland även för kungshög eftersom de tros innehålla begravda kungar eller stormän. Dessa gravhögar har en diameter på minst 30 meter.

Kämpagravarna

Kämpagravarna består av ett tiotal gropar, ett par meter i diameter och ca en halvmeter djupa. Det är dessa gropar som enligt äldre Ramsåsabor kallades för kämpagravar. Även hela Byaåsbacken där gravfältet ligger kallades förr för Kämpastensbacken. Vad en kämpagrav är för något är dock oklart. En teori kring groparna är att de är resterna efter uppgrävda bautastenar.

Den resta stenen

Den resta stenen är ca 1,5 m hög och finns i gravfältets nordöstra kant. Resta stenar kan vara fristående markeringar av en grav eller ingå i en stensättning av något slag. I detta fall är det mest troligt att den resta stenen är en markering av en mansgrav. Kvinnogravarna markerades med gravklot i stället för resta stenar.

Domarringen

Domarringen Är belägen precis intill motionsslingan. Troligtvis har de varit en rejäl domarring med ca åtta meter i diameter men idag finns bara en liten del utav den kvar. Det råder delade meningar om vad domarringen fyllde för funktion. En del menar att domarringar var en tingsplats då det var vanligt att det hölls ting efter rättsskipningen i närheten av sina förfäders gravar. Oftast består domarringen av ett ojämnt antal stenar, vanligtvis sju eller nio stycken, vilket kan stärka teorin kring att det varit en tingsplats. På tingsplatser krävdes ett ojämnt antal deltagare eftersom röstningsresultatet inte skulle riskera att sluta oavgjort vid en eventuell omröstning.

Andra menar att domarringar är en gravplats precis som t.ex. en skeppssättning. Det finns bevis för att domarringar skulle kunna fungera som en gravplats då man hittat begravningsrester vid utgrävningar av diverse domarringar.

Skeppssättningen

Skeppssättningen utgörs idag av fyra stenar på rad men har en gång i tiden varit intakt med stenar placerade i formationen av ett skepp. Fyra meter väster om stenarna finns två större stenar. Åtminstone en utav dessa stenar har troligen ingått i skeppssättningen.

Skeppssättningen utgjorde gravar till hövdingar och stormän och skulle symbolisera den makt och status som de haft under tiden i livet. Några forskare menar dock på att skeppssättningen skapades för att hjälpa den döde med resan över till Helheim. Enligt den nordiska mytologin var det till detta rike som de döda som dött en naturlig död kom till. För att ta sig till Helheim måste man passera floden Gjöll som omgärdar hela riket, därav behövdes skeppet.