Vår historia

Fornfyndigheterna är många, speciellt kring de större vattendragen, Verkeån i den norra delen av kommunen och Nybroån i söder, men även på höjder. På Gårdlösaåsen i Smedstorp finns lämningar efter bebyggelse under så gott som hela järnåldern. Vid denna bosättning har ”Silverflickans” grav från 200-talet påträffats. Till sin vila fick hon bland annat med sig ett silverspänne med runskrift som hör till Nordens äldsta av sitt slag.

De historiska avtrycken är tydliga i landskapet.

Här finns gravhögar från bronsåldern, stensättningar från järnåldern och medeltida borgar och kyrkor. Under 1100- och 1200-talen byggdes kyrkorna tätt, framförallt i de södra delarna. Det bördiga slättlandskapet kunde föda en allt större befolkning och socknarna var små. Många av kyrkorna har rivits och ersatts under seklernas gång, men i bland annat Benestad och Fågeltofta står de till stora delar kvar som de byggdes för nära tusen år sedan.

Av de medeltida borgarna finns flera kvar, exempelvis Bollerup, Tosterup och Örup. Av andra återstår endast gräsbevuxna kullar, som Isengrims vall – resterna av ätten Grims borg från 1200-talet. Här levde den fruktade och våldsamma riddaren Jens Grim, eller Isengrim, under 1300-talet och det finns flera sägner om hans öde. Var det han själv som sprängde sig och borgen i luften för att undkomma straff eller var det drottning Margareta som stack borgen i brand som straff för Isengrims alla illgärningar? Svaret får vi aldrig veta.

Den 1 december 1865 gick premiärturen på järnvägen mellan Ystad och Bjärsjölagård, en del av sträckan Ystad-Eslöv som snart skulle bidra till att knyta ihop landet. Det första tåget bestod av 14 vagnar och hade 270 passagerare.

Redan tidigare under året hade de första nybyggarna kommit till Tomelilla. Särskilt driftiga var bröderna Andersson, Anders och Per Smé, från Långaröd, som kom att ha stor betydelse för ortens tidiga utveckling. Mark till torget, som det ser ut än idag, hade skänkts av Lars Persson, och kring det växte ny bebyggelse upp. Ovan nämnda Anders startade ett ångbränneri, brodern Per en smedja, ett vagnmakeri och så småningom byggverksamhet. De följande åren sker utvecklingen i snabb takt. Hantverkare och diversehandlare söker sig till orten, det första gästgiveriet med skjutsstation byggs 1873 och knappt tio år senare anläggs ett mejeri. 1882 öppnas en järnvägslinje till Simrishamn och drygt tio år senare en till Malmö. Tomelilla får sin första folkskola 1884 och fem år senare byggs ett stort svinslakteri – grunden läggs till det som ska bli en alldeles särskild epok i Tomelillas historia.

Flera av de städer som växte upp i järnvägens spår anlades i ett strikt rutmönster. Sådana ambitioner kan spåras i delar av Tomelilla men fullt ut blev de aldrig förverkligade. Expansionen skedde i första hand runt torget och de angränsande gatorna. Det blev aldrig någon paradgata fram till järnvägsstationen. Kanske var det läget i utkanten av en socken och gränsande till två andra som tillät den något vildvuxna utbredningen de första decennierna. Säkert påverkade också den pionjär- och nybyggaranda som rådde när den nya marken erövrades.

I början av 1900-talet bor drygt 1 000 människor i Tomelilla.

På knappt fyrtio år har ödemarken förvandlats till ett livskraftigt samhälle med bibliotek, fackförening,
sparbank, varmbadhus och lokaltidning. Här finns nu läkare, tandläkare och advokat, flera folkskolor och en mellanskola. 1907 startar folkhögskolan. Tomelilla har bliviten centralort och järnvägsknut med förbindelser till Eslöv, Malmö, Ystad, Simrishamn och Kristianstad via St Olof.

På en vandring genom staden möter man flera av dåtidens yrken i gatunamnen; här fanns kammakare, hattmakare, kopparslagare, repslagare, sadelmakare, skomakare och skräddare. Även ett par av männen som drev de stora handelsgårdarna återfinns i dagens gatunamn: Brüdigam, Gustaf O Sjöstedt, Gustav Ekelin och Anders Persson.

Handel och hantverk kom tidigt att dominera orten men runt sekelskiftet tillkommer allt fler industrier, nästan samtliga med rötterna i jordbruket. Vissa av dem ska prägla orten för en lång tid framöver. Här drivs bränneri, jästfabrik, stärkelsefabrik, mekanisk verkstad, mejeri, yllefabrik, och inte minst slakteri. Mejeri finns det än idag i Lunnarp men det är inte längre kobönder som levererar råmaterialet – numera tillverkas fruktdrycker och juicer.

Sveriges Chicago

I nära hundra år bar Tomelilla epitetet Sveriges Chicago och det var en omfattande slakteriverksamhet som gav denna beteckning. Engelska slakteriet – namnet kom sig av att företaget exporterade kött till England – startade redan 1889 och övergick 1908 till Sydöstra Skånes andelsslakteriförening. 1942 blev det Scan som var ortens största arbetsgivare ända fram till 1990-talet. I början anlände grisarna med tåg och mellan stationen och slakteriet löper en av Tomelillas äldsta gator, Larmgatan. Kanske har den fått sitt namn av larmet som uppstod då stadens kvinnor gick ut och slamrade med grytlock för att fösa grisarna längs gatan mot sitt öde? Slakteriet hade som mest cirka 350 anställda och med en befolkning på cirka 6 000 i tätorten var många direkt berörda av verksamheten. Så sent som 1990 utnämndes det till "Årets slakteri" men året därpå lades det ner i rationaliseringarnas fotspår.

Tomelilla blir köping

1921 blir Tomelilla köping och det kommande decenniet skulle orten på allvar placeras på kartan, inte minst kulturellt. 1922 anordnade folkhögskolans rektor David Jacobsson en hantverksutställning och bygdemässa tillsammans med hustrun Greta och den mycket konstintresserade järnhandlaren Yngve Andrén. För invigningstalet bjöd de in skalden Theodor Tufvesson som imponerade och på stående fot erbjöds en tjänst som lärare på folkhögskolan. Det var inledningen på ett fruktbart samarbete mellan Yngve och Theodor som bland annat resulterade i Tomelilla konstsamling, hembygdsgården Byagården och den stora Tomelillautställningen 1927, med en stor samlingsutställning med Carl Milles verk som största begivenhet.

Utställningen varade i elva dagar och blev en stor publiksucce med över 5 000 besökare. Den etablerade Tomelillas roll som kulturcentrum och lade grunden till Österlen som begrepp. Forfarande finns många fina byggnader från 1920-talet kvar i Tomelilla. Runt Gustafs Torg finns exempelvis flera samlade. Trydefödde Eric Sigurd Persson ritade och lät uppföra flera byggnader i Tomelilla under denna period innan han flyttade vidare och bland annat skapade Friluftsstaden i Malmö.

Med bilismen minskar järnvägens betydelse och under 1950-talet läggs flera av sträckorna ner. Tomelilla fortsätter dock att expandera och upplevde en verklig byggboom under 1960- och 70-talen. Befolkningen i kommunen ökade till nära 13 000, varav hälften i tätorten. 1971 bildas Tomelilla kommun.

För att fira att Tomelilla blev köping höll Gustaf Svensson, ordförande i kommunalfullmäktige, ett offentligt nyårstal på nyårsafton 1920. Talet hölls på torget i centrala Tomelilla från balkongen på Holmgrenska huset. Huset är idag rivet men låg i den östra delen av torget.

TAL VID KÖPINGSFÄSTEN DEN 31 DECEMBER 1920

”Högt ärade församling! Mina damer och herrar!

När klockorna där borta i templet ringa in det nya året, så är det särskilt ägnat att hälsas välkommet av Tomelilla invånare. Det är länge närda tankar, som med detta årsskifte nå sin fullbordan.

Genom nådigt brev sedan den 21 december 1906 medgav kunglig majestät att Tomelilla skulle vid en tidpunkt, som senare skulle bestämmas, få inträda i raden av Sveriges köpingar. Med detta årsskifte är denna tidpunkt av regeringen beslutad. Vårt samhälles beundransvärda så väl industriella som kulturella framåtskridande, i synnerhet de senare årens, Tomelillas uppvaknande till ny tilltro i företagsamhet, dess läge som knutpunkt för åtskilliga järnvägslinjer, allt detta var lika mångas verkligheter, som stödde och uppmuntrade.

Sveriges regering, som väl kände och behjärtade alla de faktorer som sålunda vore att räkna med, hade ända från tankens första trevande framkomst visat sin mäktiga välvilja. Och när nu kunglig majestät givit sitt bifall till vårt samhälles berättigade anspråk på köpingsrättigheter har kunglig majestät tillsänt oss det nådiga brev av den 26 mars 1920, på vilket Tomelilla köping grundar sin tillvaro och utgör magna charta.

Vid intet annat tillfälle såsom vid ett årsskifte mötas minnena från det förflutna och förhoppningarna om framtiden.

För alltings begynnelse, det må gälla vad som helst, som har natur av människogärning, söker minnet gärna en hållpunkt tillbaka i tiden varifrån utvecklingen kan räknas. Om vårt samhälles ursprung i gångna tiders dunkel är oss föga eller ingenting bekant. Sagan täljer om en man som delade sina ägor mellan sina söner i Tome-stora och Tome-lilla. Härav skulle samhället ha fått sitt namn. Hem byggdes vid hem och gård lades vid gård. Tomelilla blev en by. Sedan gick utvecklingen raskt till municipalsamhälle, förenat med Tryde kommun.

När midnattsklockan slår lösas dessa band och vi bjuda den ett ärligt tack för vad den bjudit oss under gångna år.

Vi sena tiders barn, som varit med om vårt samhälles uppsving till vad det nu är, vi minnas Tomelilla såsom vår hemort på jorden, äringens bygd, där rågarna bli gula och klöver blommar som rosenlund. Vi minnas vårt hem, då julsnön breder sitt vita dok över Österlens nejder, ja ´då du ser all den bygd, klädd i grönt eller vitt, är en allt jämt betagande syn, så håll av den som skulle du redan den mist – ty först då skall du älska den hejdlöst till sist´.

Må så Tomelilla köping allt jämt gå framåt i utveckling, välmåga och välstånd, må så väl andlig som materiell odling här slå djupa rötter och må vi var och en beflita oss om att göra vår hembygd ärad och aktad. Må vår svenska flagga, symbolen för de mognande skördarnas guld och himlens klara blå alltid vaja över vår fredliga bygd.

Förenen Eder med mig i ett fyrfalt leve för Tomelilla köping”.

Gust. Svensson

Ordförande kommunalfullmäktige

Tomelilla köping