Lisa

Det började med en känsla av att ofta bli inkopplad för sent och slutade i en modell som nått tusentals barn i kommunen. Dessutom har den spridits till 50 kommuner runt om i Sverige.

Lisbeth Andersson är i dag verksamhetschef för hälso- och sjukvårdsdelen inom elevhälsan i Tomelilla kommun. Men under 15 år mötte hon dagligen elever på Kastanjeskolan i sin roll som skolsköterska.

– I slutet kom mina gamla elever tillbaka som föräldrar, det var roligt att se.

I dag tillbringar hon den mesta arbetstiden framför datorn. Det är hennes ansvar att alla regler och lagar följs, vilket inte alltid är enkelt.

– Inom elevhälsan måste man ta hänsyn både till skollagen och hälso- och sjukvårdslagen och ibland krockar de faktiskt, konstaterar hon.

Bakom henne, på bokhyllan, står diplomet som berättar att hon 2012 utsågs till årets skolsköterska. Tiden innan hade en frustration av att bli inkopplad för sent grott.

– Vi blev inkallade när en klass var stökig eller ingen åt frukost. ”Kom och gör något!”, sa man. Vi släckte bränder mest hela tiden och till sist samlades vi för att prata om hur vi skulle kunna jobba på ett annat sätt.

Vid den här tiden fick alla sjundeklassare besök av elevhälsan som presenterade sig och informerade om hälsa. Men Lisbeth och hennes kollegor vill göra mer. Och tidigare.

– Vi funderade på vad vi måste prata om och vad vi vill prata om. Vi paketerade budskapen och såg ganska snabbt bokstäverna som bildade HASP. Så föddes modellen och nu vet nog alla elever vad HASP är.

Spred sig till fler årskurser

HASP står för hälsa, arbetsmiljö, självförtroende och prestation. Materialet blev snabbt populärt och har i dag spridits till över 50 andra kommuner. Det uppdateras kontinuerligt från Tomelilla. Och det var bland annat arbetet med HASP som gav Lisbeth utmärkelsen då, 2012.

Från början hölls tillfällen för årskurs sju, men i dag får både ettor, treor och femmor också besök av elevhälsan som pratar om HASP. Varje tillfälle innehåller information, övningar, diskussion och fysisk aktivitet. Lisbeth försöker räkna hur många elever som nåtts av materialet, men landar sedan i att det allra viktigaste, och det hon hoppas mest på, är att alla elever tar med sig att de är viktiga, oavsett vad andra säger eller tycker.

P:et i HASP står ju för prestation och det här är komplext, menar Lisbeth.

– Självklart vill vi att eleverna ska klara skolan så bra som möjligt, men det får aldrig vara på bekostnad av hälsan. Egentligen är det viktigaste att eleven kommer genom systemet med god självkänsla och en känsla av att man är nöjd och har gjort sitt bästa.

Utgår från att eleven vill lyckas

För samtidigt som betygen är viktiga vittnar den årliga hälsoenkäten om att stressen sjunker allt lägre ner i åldrarna.

– Stress ska inte behöva vara en del av en tioårings liv, men så är det inte sällan i dag. När vi ser sådana här tendenser går vi in och analyserar och samkör olika svar. Om man till exempel också upplever att kraven är stora i skolan är det kanske dags att förändra något där. Ser vi övergripande tendenser tar vi med oss det till arbetet med HASP och justerar innehållet inför nästa besök i klasserna.

Även om mycket har förändrats under de år Lisbeth arbetat med elevhälsa menar hon att värdegrunden är den samma.

- I allt arbete vi gör utgår vi från att eleven vill lyckas. Om de inte gör det, beror det inte på att de inte vill. Då får vi fundera på hur vi kan vi möta den här eleven på något annat sätt. Kanske med annat material?

Barnets egna samtal

Arbetet börjar redan i förskoleklasserna när elever och föräldrar får träffa elevhälsan. Då får barnet själv berätta hur hen mår och berätta om sina vanor.

– Det här är barnets samtal men det är också viktigt att vi når föräldrarna tidigt. Man pratar om vad just det här barnet behöver för att lyckas och hälsosamma vanor. Vårt fokus är alltid ”vad är viktigt för att eleven ska nå kunskapsmålen?” Elevhälsan är inte som vårdcentralen. Har man eksem går man till vårdcentralen, men är det så att eksemen kliar så mycket att det blir ett problem i skolan kan elevhälsan kopplas in, förklarar Lisbeth.

Fortsätter utveckla HASP

Bakom skrivbordet fortsätter hon att utveckla HASP. Tillgången på droger och sociala medier är två aktuella och viktiga ämnen som får ta plats i HASP.

– Det är viktigt att materialet alltid är aktuellt. I dag handlar det till exempel mycket om hur man hanterar sina skärmar om vad man gör på dem. Vad som är rätt och fel och vad som faktiskt är brottsligt på internet. Tillgången till droger har förändrats och det pratar vi också om. Det gäller att vi vuxna agerar tidigt och upptäcker mönster som sticker ut. Och ger så mycket stöd och hjälp som möjligt.

Ständig tillgång till sociala medier gör inte livet enklare för varken unga eller äldre, menar Lisbeth.

– Ofta vet eleverna, via sociala medier, mer än lärarna redan på morgonen när de kommer till skolan om det skett något stort. Det är inte alltid lätt att möta barnens frågor oförberedd.

Att kommunikationen barnen emellan också ofta kan pågå dygnet runt, menar hon är ett stort problem.

– Jag brukar säga att för att vi ska kunna ladda våra batterier på natten ska telefonen ligga i ett annat rum och ladda sitt batteri.

Uppstår det ett hål i den elevnära verksamheten någon gång, är Lisbeth inte sen att hoppa in, för att få träffa barnen igen.

– Det är helt enkelt jätteroligt att jobba med barn!