91-åring prisas för sin dagliga skräpplockning i 26 år

I hela 26 år har hon plockat skräp nästan varje dag, i ur och skur sedan 1998. Möt snart 91-åriga Birgit Rooth, som inte har några planer på att sluta plocka skräp, och som är årets ena vinnare av Tomelillas miljö- och naturpris, som delas ut av kommunen och Naturskyddsföreningen.

Grattis till årets miljö- och naturpris! Hur kommer det sig att du började plocka skräp?

– Jag gör det egentligen både för min egen skull och för andras. Jag tycker det är tråkigt att se när det ligger skräp överallt, så det var därför jag började. Jag vill att det ska vara ”rent och grant”, som man brukar säga, berättar Birgit Rooth med ett smittande skratt.

Hur länge har du plockat skräp?

– Jag flyttade till Brösarp i december 1997, och i en så fin by sticker skräpet ut, så jag började plocka skräp på påskafton 1998, och sedan har jag hållit på i alla år.

Det ligger så mycket fimpar och snuspåsar överallt där man går, så de behöver plockas bort.

Hur ofta går du ut på dina skräpplockarpromenader?

– Förr gick jag en runda nästan varje dag men det gör jag inte längre. Nu blir det snarare ett par, tre gånger i veckan. Jag fyller ju 91 år om en vecka, men jag kan nog plocka några år till, påpekar Birgit och skrattar till igen. Och jag plockar ju faktiskt ändå lite varje dag, även om jag inte har påse och plocktång med mig när jag ska till affären eller andra ställen.

– Jag hade länge en stor runda som jag brukade gå, längs stora vägen [riksväg 19] upp mot tågstationen och sedan tillbaka bakvägen, men det gör jag inte längre. Nuförtiden är det mest i själva byn och bort mot bussterminalen. Det ligger så mycket fimpar och snuspåsar överallt där man går, så de behöver plockas bort, förklarar hon.

Hjärtfonden får prispengarna

– I många, många år plockade jag skräpet med en ”korvtång”, en sådan du har när du grillar. Men nu har jag fått en riktig griptång, perfekt att plocka skräp med. Med korvtången fick jag ju visserligen lite mer gymnastik på mina rundor. Det får jag ju inte på samma sätt med den långa skräpplockartången. Men nu kommer jag å andra sidan långt in i buskar och häckar.

– Ibland ligger där ju läskburkar och PET-flaskor djupt in som jag inte hade nått utan nya tången. Och alla burkar och flaskor skänker jag till idrottsföreningen. De har ju en tunna vid återvinningstationen, och där spelar det ingen roll om de är tillplattade eller om streckkoden saknas, för där får de pant per kilo. Och det har blivit många kilo genom åren kan jag säga, skrattar Birgit.

Min son gick bort i cancer, så därför tänker jag skänka pengarna till Hjärnfonden.

Vad ska du göra med prispengarna?

– Min son gick bort i cancer, så därför tänker jag skänka pengarna till Hjärnfonden, som jag annars betalar till varje månad. Och troligen skänker jag till några andra som jag också brukar ge pengar, som Barncancerfonden. Det finns många fonder som behöver pengar. Själv har jag min pension så jag klarar mig ändå, skrockar Birgit med ett nytt skratt och gläds åt sitt nyvunna pris.

Mer om Tomelillas miljö- och naturpris