Alnabjär och silverflickans grav

Gårdlösaundersökningarna var del av ett större projekt som startade år 1963 och leddes av professor Berta Stjernquist.

Alnabjär skeppssättning

Gravfältet på Alnabjär utgrävdes 1972 i samband med de arkeologiska utgrävningarna inom det s.k. Gårdlösaprojektet. Utgrävningarna visade att det funnits bebyggelse på Gårdlösaåsen under så gott som hela järnåldern. På höjden fann man gravar, stensättningar och resterna av en skeppssättning. Skeppssättningen är från vendeltiden, år 550-800 e.Kr. Endast fyra resta stenar återstår av den forna skeppssättningen, som placerats högt för att synas vida omkring. Utanför skeppssättningen mot söder finns ett flertal mindre runda och ovala stensättningar från järnåldern.

Enligt sägnen är skeppssättningen rest över en kämpe, Kung Alne, som gett berget namnet Alnabjär. På en avsats i södersluttningen av berget, skall det ha stått fyra stenar som markerat Drottning Gyas grav, maka till Kung Alne.

Skepssättningar och domarring

Under de arkeologiska utgrävningar inom det s.k. Gårdlösaprojektet, som startade 1963, påträffades husgrunder, flatmarksgravar, lämningar från en kultplats samt ett antal stensättningar. De man i folkmun kallade "Domarringarna" är från järnåldern och består av: en större skeppssättning med 15 stenar, en mindre skeppssättning med 16 stenar, varav en sten i mitten och en domarring med 10 stenar.

Vid utgrävningarna påträffades gravar både utanför och innanför ringarna. Sannolikt var ringarna från början gravar och de flesta tillkom under järnåldern. Under medeltiden kunde gravarna sedan användas både som kult- och offerplatser samt vid rättsliga förhandlingar. Namnet "domarring" kommer från den relativt allmänna uppfattningen att domarringar var tingsplatser och är benämning på en ofta cirkelformad stensättning.

Silverflickans grav

Om man går några hundratal meter i nordostlig riktning bort från skeppssättningarna, finns obetydliga rester av en gravplats från järnåldern. Graven utgrävdes år 1949 och innehöll resterna av en ung kvinna och hennes gravgåvor. Graven låg i sand och täcktes av två stora kalkstenhällar och många mindre block. Ursprungligen hade kvinnan troligen begravts i en träkista, men den fanns det bara vaga spår efter.

Med sig i graven hade hon fått ett ornerat keramik kärl, två fibulor i brons och två i silver, en nål av brons, 21 pärlor av glas, en benkam och ett nålhus av ben. Lerkärlet är så likt ett annat lerkärl funnet vid Simris, så man misstänker att bönderna vid Gårdlösa och Simris måste ha haft kontakt med varandra. På en av silverfibulorna fanns en inskription i runskrift – EKUNWODZ. Inskriptionen härstammar från 200-talet, vilket gör den till en av Sveriges äldsta runinskriptioner.

Innehållet i graven finns på Historiska museet i Stockholm. I åkermarken runtomkring finns rester av flera stensättningar från järnåldern, bl.a. en fyrkantig stensättning och några domarringar. Eftersom marken runtomkring är odlad får man inte beträda den utan markägarens tillstånd.