Ett bra sätt är att först ta reda på vad barnet vet och känner till om sjukdomen och om vad som händer. Låt barnet komma till tals genom att få berätta hur det känns och få ställa frågor. Om du inte vet svaret går det bra att säga det. En del barn frågar ingenting men det behöver inte betyda att de inte har några frågor. Barn kan behöva tid och frågorna kommer ibland lite senare. Fråga gärna barnet vilka frågor de har istället för om de har några frågor. 

En del barn känner skuld för det som sker. Det är viktigt att klargöra för barnet att varken missbruk/våld/sjukdom är någons fel. Allra minst barnets. Finns det flera barn i familjen är det bra att tänka på att tala så att även de minsta barnen förstår. Ibland kan det behövas enskilda samtal utifrån barns olika åldrar och behov. Var lyhörd för hur mycket barnet orkar ta in. Ge möjlighet att prata om det vid flera tillfällen. 

Försök att behålla familjens rutiner och barnens intressen i vardagen så långt det är möjligt. Att vara i förskola eller skola, fortsätta med aktiviteter de gjort tidigare, träffa kompisar och göra trevliga saker brukar vara bra för barnet. 

Det finns även möjlighet att få stöd från elevhälsan eller på öppenvården i kommunen. Informera gärna någon person i barnets förskola eller skola som barnet känner förtroende för, om den aktuella situationen i familjen. En del barn tar på sig stort ansvar för den som är sjuk, andra familjemedlemmar och/eller hus­hållet. Ett tyngande ansvar är viktigt att lyfta ifrån barnet eftersom det annars kan påverka barnets hälsa och utveckling negativt. 

Alla människor är olika, så även barn. Därför kan barn reagera på olika sätt när de fått information om en familjemedlems ohälsa. En del barn blir ledsna, andra barn verkar inte reagera alls. Reaktionerna speglar ofta barnets utvecklingsnivå. Samma barn kan dessutom visa upp olika reaktioner vid olika tillfällen. Vissa barn reagaer genom att bli inbundna och passiva, andra blir utåtagerande och aggressiva. Reaktioner av olika slag är inget att oroa sig för förutsatt att barnet verkar må bra i grunden. Tveka inte att söka professionell hjälp om du är orolig för ditt barn. 

Barn som mår psykiskt dåligt kan visa beteendeförändringar och olika symtom som ofta är återkommande:

• Magont
• Huvudvärk
• Koncentrationssvårigheter
• Sömnstörningar
• Problem på förskola eller i skola

Exempel på verksamheter att kontakta i olika åldrar:
Barn 0-5 år:

• BHV Barnhälsovården
• Psykologverksamheten vid barnmorskemottagning och BHV
• Vårdcentralen

Barn och ungdomar 6-17 år:

• Elevhälsan – skolhälsovården
• Vårdcentralen
• Ungdomsmottagningen
• En väg in – telefonrådgivning för barn och unga i Skåne när det gäller psykisk ohälsa. Föräldrar men även barnet själv kan ringa dit. Telefonnummer: 0411-897005.

På vuxenenheten har vi anmälningsplikt utifrån socialtjänstlagen. Detta betyder att om vi i samtal får information om att barn kan fara illa är vi skyldiga att anmäla det till socialtjänsten, barn och familj. 

Här finns tips på vidare läsning om och för barn som är anhöriga: