Nyheter

Nu tar vi ett steg till

Leif Sandberg, kommunstyrelsens ordförande, och Britt-Marie Börjesson, kommundirektör, skriver brev till framtiden.

Vi skriver det här brevet i slutet av 2020 och vi tänker läsa det om två år. Förhoppningsvis blir det då med en känsla av att vi verkligen var förutseende, att vi visste hur allt skulle bli och att vi förstod vår egen del i det som händer.

Det är svårt att skriva brev till sin egen framtid. Vad kallar man dem som så småningom läser brevet? Är det ”vi” eller är det ”ni”? Det får bli ”vi”. Vi skriver ett brev, och vi kommer att läsa det, strax innan jul år 2022.

När vi läser det här, där borta i framtiden, kommer vi att veta hur det gick med Corona. Vi kommer att ha sett det gå över, på samma sätt som alla besvärliga perioder så småningom ersätts med bättre tider. Och vi kommer att förstå att vi allihop var en del av lösningen. Ända sedan pandemin bröt ut har vi gjort det som behövde göras, vi har vuxit, utvecklats, lärt oss och framförallt, vi tar ansvar för varandra på ett sätt vi aldrig behövt göra förut. Vi tar alltid ett steg till.

Då, på våren 2020, var vi vana vid att kramas, vara nära, känna gemenskapen i en folksamling och hellre bjuda in än stänga ute. Allt det där blev annorlunda. Vi lärde oss att inte röra vid varandra. Vi vande oss vid att äta lunchen vid ett eget bord. Vi jobbade hemma, vi träffade kollegorna på nätet och vi stannade snällt vid markeringen på golvet i butiken. Vi följde varenda riktlinje och varenda råd.

Nu tar vi ett steg till. Vi anstränger oss för att vara nära och visa omtanke också via mobilen och på nätet. Vi oroas för alla dem som verkligen äter ensamma och vi gör vad vi kan för att hjälpa dem. Vi lär oss att inte bara arbeta utan också bygga relationer på distans och vi ökar avståndet lite till i den där butiken. Bara ett steg till.

Då, 2020, oroade vi oss för att våra yrkesroller, och kanske till och med våra jobb, var i farozonen. Vi sörjde att fotbollsmatcher, konserter, 50-årsfester och danskvällar försvunnit. Vi längtade efter att flyga utomlands men firade lite dystert semestern i Tomelilla. Vi levde i oro och på sparlåga.

Nu tar vi ett steg till. Vi utvecklar nya yrkesroller, bättre, mer spännande och med roligare innehåll än de vi hade förut. Vi skapar nya verksamheter som behöver fler händer, inte färre. Vi upptäcker kultur, fritid, hobbies och intressen som vi inte visste fanns och vi fyller vår ledighet med mening i stället för längtan. Det är bara ett steg till.

Då, 2020, lärde vi oss mer om smitta, handhygien, förkylningar, karantän och antikroppar än vad vi någonsin trott vi skulle behöva. Vi hade munskydd, handsprit, skyddskläder och frivillig isolering. Vi promenerade i skogen i stället för på gymmet och en nysning räckte för att ställa in det allra viktigaste möte. Vi skyddade oss på alla sätt vi kunde och vår hälsa var i ständigt fokus.

Nu tar vi ett steg till. Vi ger inte viruset en enda transportväg. Vi visar att medmänsklighet är att vara försiktigare än andra, inte att vara tuffast. Vi inser att risken att smitta är mycket värre än risken att bli smittad och vi gör andra människors hälsa, inte vår egen, till vår viktigaste fråga. Det är bara ett steg till.

Då, strax innan jul 2020, var vi trötta på alltihop. Många av oss orkade inte längre med restriktioner, förbud, inskränkningar och rekommendationer. Några tyckte att det var dags att gå tillbaka, att börja leva som vanligt igen, att skruva ner riktlinjerna, dämpa oron och sluta tala om smitta.

Men det gör vi inte. Vi tar ett steg till. Det finns så mycket att bli bättre på, så mycket att utveckla, så mycket att lära och så mycket att glädjas åt. När vi läser det här, år 2022, då vet vi att det fungerade. Att vi alltid är en del av lösningen.

Men bara om vi tar ett steg till.

 

Leif Sandberg, kommunstyrelsens ordförande

Britt-Marie Börjesson, kommundirektör