Granne med råkan

Nu för tiden har råkorna tagit en större plats i tätorter. Tidigare hittade man dem i jordbrukslandskap men på grund av ett mer högexploaterat och ensidigt jordbruk har råkorna svårare att hitta föda där. Nedskräpning och många papperskorgar i tätorten ”serverar” råkorna mat. Att de håller ”rent” kan medföra att mängden föda för till exempel råttor minskar.

Råkor med sina högljudda läten tidigt på morgnar och sent på kvällar anses av många vara en störande angelägenhet i tätorter. De kan också medföra stora mängder spillning kring sina kolonier. De betraktas vara som mest högljudda under tiden som ungarna ligger kvar i boet. Råkor anses dock juridiskt sett inte vara en fara för människors hälsa eller ett hot mot miljön (fastslaget i Mark- och miljööverdomstolen 2012).

Tomelilla kommuns riktlinjer för kommunal skyddsjakt (Dnr 2010.10265) säger att kommunens två skyddsjägare får bedriva skyddsjakt inom tätorten om det finns behov av jakt med hänsyn till miljö- eller hälsoskyddsaspekter. Jakt på årsungar får bara utföras om det betraktas som olägenhet för människors hälsa, enligt miljöbalken kap 9 § 3 definierat som ”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.” Miljöförbundet eller annan tillsynsmyndighet bedömer om det klassas som olägenhet eller ej.

Om råkan

Råkan är en kråkfågel som lever i stora delar av Europa och Asien. Den är en svart fågel med viss lilaaktig glans. Den är lite mindre än kråkan, cirka 45 centimeter lång och med ett vingspann på mellan 80-95 centimeter. Den har många olika läten – läten som ibland vara svåra att skilja från kråkans.

Bestånd och livsmiljö

90% av Sveriges råkor häckar i Skåne. Förr i tiden flyttade råkan söderut under oktober månad för att komma tillbaka i februari. Nu förtiden stannar de flesta råkor kvar i Skåne under hela året. Råkan drabbades hårt och beståndet sjönk kraftigt under 1950- och 60-talet på grund av utsläpp av kvicksilverarbetat utsäde och skadliga biocider inom jordbruket. Idag har stammen sakta men säkert återhämtat sig och ligger stabilt på cirka 45 000 par (att jämföra med 100 000 par år 1900).

Råkan är en kulturföljare, det vill säga att den följer människor. Den trivs bra i park- och trädgårdsmiljöer samt i öppna landskap med enstaka träd och buskar. Råkorna börjar sin dag någon timme innan gryningen och fortsätter någon timme efter skymningen. De är allätare, men föredrar insekter, mask, snäckor, säd och frön. Råkan äter gärna insekter som klassas som skadeinsekter och bidrar därmed till ett trivsamt klimat även för oss människor. Den kan också äta smågnagare, fågelungar och liknande samt frukter och nötter. Råkans latinska namn Corvus frugilegus betyder ”kråkfågel som samlar säd” eller ”fruktsamlande korp”.

Familjeliv

Råkor bildar par som lever ihop hela livet men häckar, letar föda och sover alltid ihop i kolonier. Ibland ansluter sig även kajor och i vissa fall kråkor till kolonierna, framförallt på vintern. Råkornas bon byggs oftast i träd av hopflätade kvistar som fylls med dun, hår, gräs med mera. Bona i en koloni ligger nära varandra och det förekommer att råkorna snor byggnadsmaterial från varandras bon. De största kolonierna i Skåne innehåller mer än 300 bon. Honan lägger cirka fem ägg första halvan av april. Hon ruvar äggen i ungefär sjutton dagar medan hanen står för matning. Hanen matar ungarna den första tiden, men sedan hjälps föräldrarna åt. Efter ungefär en månad är ungarna flygfärdiga.

Intelligens

Kråkfåglar, däribland råkan, är bland de intelligentaste djuren i världen. Ibland kan man se råkor släppa ner nötter och liknande framför bilar. När däcken krossat nötterna plockar råkorna åt sig maten. I fångenskap har det dokumenterats att råkor kan använda verktyg för att lösa olika problem. I ett experiment placerade man mat flytande på vatten i ett rör, för lågt ner i röret för råkorna att komma åt. Råkorna lärde sig då att lägga sten i röret så att vattenytan höjdes och maten kunde kommas åt. Det har också noterats att de kan använda pinnar och trådar för att komma åt mat.